Tautiin liittyvästä malnutritiosta

Löysin täkäläisen, göteborgilaisen väitöskirjan allaolevan otsikon aiheesta nyt 3.9. 2010 kirjastokäynnilläni: Tautiin liittyvä aliravitsemus, energiatasapaino, kehon koostumus ja toiminnallinen kapasiteetti mahasuolikanavan ylemmän osan laajan operaation jälkeen potilailla, jotka saavat suun kautta ravintsemuksellista tukihoitoa.


LÄHDE: Copland Lotta. Disease related malnutrition (DRM), energy balance, body composition and functional capacity in patients on oral nutritional support after major upper gastrointestinal surgery.
Sjukdomsrelaterad undernäring, energibalans, kroppssammansättning och funktionsförmåga hos patienter med kostbehandling efter stor kirurgi i övre magtarm kanalen.
ISBN 978-01- 628-8073-6.
http://jonseredsherrgard.gu.se/ViewPage.action?siteNodeId=104651&languageId=100000&contentId=-1&eventId=1769827928


Abstrakti oli ruotsiksi, joten alla olen siteerannut ruotsia abstraktista ja englantia taas varsinaisen väitöskirjan puolelta joitain taustaan kuuluvia asioita suomentaessani.

• Mitä eri seikkoja energiatasapainosta otettiin esille tässä väitöskirjatyössä?

Energiatasapainon osatekijöitä tutkittiin:

* Energian otto , siis mitä henkilöä söi ( nelipäiväinen ruokapäiväkirja)
Energiintag (4-dagars matdagbok)

* Energiatalous, energia-aineenvaihdunta lepotilassa ( epäsuoralla kalorimetrialla)
Energiomsättning i vila ( indirekt kalorimetri)

* Fyysisen aktiviteetin mittaus (ActiReg) ja haastattelu siitä, mitä henkilö oli tehnyt päivän kuluessa ( Kyselykaavakkeena oli muokattu HPAQ)
Fysisk aktivitet, aktivitetsmätaren ActiReg, och aktivitetsintervjun, HPAQm.

* Energian kokonaiskäyttö TEE, (DLW) käyttämällä apuna kaksoismerkattua vettä.
Totala energiförbrukningen, Total Energy Expanditure (TEE) beräknad med hjälp av dubbelmärkt vatten, DLW.

* Kehon kokoomus ja energiavarastojen mittaus DXA- menetelmällä.
Kroppens sammansättning och energiförråd mättes med Dual energi X- ray Absorptionmetry (DXA)

* Funktiokyky mitattiin maksimaalisena työkykynä matonkävelytestillä.
Funktionsförmåga mättes som maximal arbetskapacitet med ett test på gångmatta.

HPAQ kyselykaavake tulee lyhennyksenä sanoista Hyrin Physical Activity Questionnaire ( förkortning).

Aktiviteettia monitoroitiin ActiReg- menetelmällä. ActiReg= activity monitor et (a dedicated software) Actical C.

Laskuissa käytettiin ohjelmaa KOSTSVAR ( AIVO, Stockholm) ( Beräkningsprogram)
Tiedot ravintoaineista otettiin ruotsalaisesta tietueesta. Swedish National Food Composition.

JOITAIN MUISTIINPANOJA ABSTRAKTIN TEKSTISTÄ

* Kirurgisen toimenpiteen jälkeen seurasi negatiivinen energiatasapaino - 340 kcal ( miinus 340 kilokaloria) päivässä mikä johti 26 %:seen painon laskuun 12 kuukaudessa. Hupenevaa painoa osoittavat potilaat menettivät enemmän lihasmassaansa ja työkykyään kuin ne joilla paino oli stabiili ja energiatasapaino säilynyt.

Efter kirurgiska ingrepp noterades negativ energibalans miinus 340 kcal per dag. Då kunde vikten gå ner 26% i 12 månader. Viktförlorande patienter i negativ energibalans förlorade mer muskelmassa och minskade sin arbetsförmåga jämfört med viktstabila patienter i energibalans.

* Tässä esitetään käsite DRM, taudista johtuva aliravitsemus, disease related malnutrition . Seikkoja jotka tässä yhteydessä mainitaan on mm anoreksia, nielemisvaikeudet, syömisvaikeudet. Toisaalta energiansaanti saanti on matala ja ravitsemuksellinen tasapaino voi olla sen takia negatiivisella puolella ja toisaalta taas aliravitsemustilan kehittymiseen vaikuttaa metaboliset, rakenteelliset, funktionaaliset ja psykologiset muuntumiset

* Yleensä tehdään tällainen yhtälö
energian saanti = energian kulutus.
* Energy Intake (E.I.) = total energy expenditure (T.E.E.).

Näillä henkilöillä T.E.E. on muuttumaton tai alentunut, koska fyysinen aktiviteetti on hieman alempi. Tätä T.E.E. -tekijää (yhtälön oikeaa puolta) moduloimalla ei kuitenkaan tule pyrkiä normalisoimaan yhtälöä. Sen sijaan voidaan korjata asiaa ( yhtälön vasemmalla puolella) lisäämällä energian ottoa, kun se on liian vähäinen ja tämä on tehokkain tapa estää ennalta taudista johtuvaa aliravitsemusta. Energialisä tietysti on taas ruokaa tässä yhteydessä.

TERMINOLOGIAA
Laskuissa tarvittiin useita termejä kuten
FFM, fat free mass, kehon rasvattoman osan paino
FFMI, FFM-indeksi
MET, metabolic equivalents, metabolinen ekvivalentti
PAL, physical activity level, fyysisen aktiviteetin taso
PAR, physical activity rate , fyysisen aktiivisuuden tahti
PAEE, physical activity energy expenditure, energia joka kuluu fyysiseen aktiivisuuteen
TBSMM, total body skeletal muscle mass, kehon luustolihasmassa
TBSMMI, sama indeksinä
4D-FR, neljän päivän ravintorekisteröinti, ruokapäiväkirja

USEITA ALIRAVITSEMUKSEN MÄÄRITELMIÄ MAINITAAN

• (1) Elian määritelmä aliravitsemuksesta:

* Malnutritio on tila, jossa on vajavuutta tai liikamäärää tai epätasapainoa energian, proteiinin tai muiden ravinteiden saannissa siinä määrin että esiintyy mitattavissa olevia haittavaikutuksia kudoksissa, kehon muodossa, koossa tai kehon kokoomuksessa ja funktiossa ja kliinisessä lopputuloksessa.
* A state of nutrition in which a deficiency or excess or imbalance of energy, protein and other nutrients causes measurably adverse effects on tissue/body form (body shape, size and composition) and function , and clinical outcome.

DRM, taudista johtuva malnutritio kehkeytyy kahta paralleelia prosessia, jonka kulku vaikuttuu siitä, aiheuttaako tauti infektiota vai ei.
DRM develops by 2 parallel process and the course is affected by whether the disease cause an inflammation response or not.

Näillä potilailla E.I. = T.E.E yhtälössä on yhtälön oikeaan puoleen vaikutusta fyysisellä aktiviteetilla. Operaatiotilanten ja kunnon takia tämä on hieman alentunut mikä vaikuttaa siten, että eneregian oton tarve sinänsä on numeerisesti ottaen pienempi luku.
T.E.E. is unchanged or lower than normal due to reduction in physical activity.

Mutta tätä tekijää, T.E.E. moduloimalla esim vähentämällä ennestään tilapäisesti alentunutta fyysista aktiviteettia (siis olemalla vielä enemmän paikallaan levossa) ei kannata tehdä, vaan järkevin tapa korjata yhtälö on lisätä energian ottoa ( ruoan saantia siis) eikä vähentää teennäisesti T.E.E. tekijään vaikuttavan P.A.L kertoimen numeroarvoa. Lisäksihän toivotaan toipumista , rekreaatiota, ja fyysisen aktiviteetin kyvyn nousua.( PAL pienimmillään lähenee numeroa 1,0- 1,1 mikä vastaa kehon pelkkää perusaineenvaihduntaa ihmisen olessa levossa liikkumatta. Sehän taas lisää kirurgisen potilaan muita riskejä rheologian taholta).

Siis energian lisääminen ravinnossa on ideana tällaisen operaatiopotilaan painonlaskun estämisessä.
Correction of the low nutritional intake may be one of the most effective methods to prevent and treat D.R.M, disease related malnutrition.

• (2) Soefers et alie määrittelee aliravitsemuksen seuraavasti:

ALIRAVITSEMUS ON SUBAKUUTTI TAI KROONINEN RAVITSEMUKSELLINEN TILA, JOSSA ERI ASTEINEN LIIKA- TAI ALIRAVITSEMUS KOMBINOITUNA TULEHDUKSELLISEEN AKTIVITEETTIIN
ON JOHTANUT SEKÄ KEHON RAKENTEELLISIIN
ETTÄ TOIMINNALLISIIN MUUTOKSIIN.
Malnutrition is a subacute or chronic state of nutrition
in which a combination of varying degrees of over- or undernutrition and inflammatory activity
have led to a change in both composition
and diminished function.

• (3) Miten ICD-10 koodi ilmentää ja määrittää näitä eri tiloja?

• E43 Unspecified protein -energy malnutrition (PEM).

Tarkemmin määrittelemätön proteiinin ja energian puutteesta johtuva aliravitsemus.

(Mikä on diagnosoinnissa BMI-arvon merkitys? BMI on Body Mass Index, kehonpainoindeksi, joka lasketaan arvoista kehonpaino ( kilogrammoissa, kg) jaettuna pituuden neliöllä ( metreissä, m ilmaistuna). ( Luvun neliö tarkoittaa lukua kerrottuna itsellään, kuten geometriassa neliön ala) .
T'ämä saatu indeksi ( kg/m/m) on sitten arvioitu ja luokiteltu aliravitsemuksen, nomaalipainon ja liikapainon alueisiin).

BMI alle 18.5 tai tahatonta painon laskua, mikä on 10% tai vielä enemmän sekä näyttöä suboptimaalisesta ravintoenergian saannista, mikä on johtanut ihonalaisen rasvakudoksen vakava-asteiseen vähenemiseen ja ( tai) vakavaan lihasten surkastumiseen.

BMI under 18.5 or ( and) unintentious loss of weight 10% or over 10%) with evidence of suboptimal intake resulting in severe loss of subcutaneous fat and/ or severe muscle wasting.

• E44.0 Moderate protein energy malnutrition. Kohtalainen proteiinin ja energian puutteesta johtuva aliravitsemus (PEM).

BMI alle 18.5 tai tahatonta painon laskua, mikä on 5-9% sekä näyttöä suboptimaalisesta ravintoenergian saannista, mikä on johtanut rasvakudoksen keskiasteiseen vähenemiseen ja ( tai) keskiasteiseen lihasten surkastumiseen.
BMI under 18.5 or ( and) unintentious loss of weight 5-9 % with evidence of suboptimal intake resulting in moderate loss of subcutaneous fat and/ or moderate muscle wasting.

• E44.1 Mild protein energy malnutrition. Lievä proteiinin ja energian puutteesta johtuva aliravitsemus (PEM)

BMI alle 18.5 tai tahatonta painon laskua, mikä on 5-9% sekä näyttöä suboptimaalisesta ravintoenergian saannista, mikä on johtanut rasvakudoksen lievään vähenemiseen ja ( tai) lievään lihasten surkastumiseen.
BMI under 18.5 or ( and) unintentious loss of weight with evidence of suboptimal intake resulting in mild loss of subcutaneous fat and/ or mild muscle wasting.

• (4) Meijers et al ovat määritelleet DRM siten, että diagnoosiin tulee kuulua vähintäin seuraavat seikat:

* energiavaje
* proteiinin vaje
* FFM alenema Fat Free Mass , kehon rasvattoman osan osuus alenee
Asiaan vaikuttaa heidän mielestään tärkeinä seikkoina funktiot ja inflammaatiotila

DRM diagnoosin kriteerit ovat
tahaton painonlasku, involuntary weight loss
kehonpainoindeksi BMI
ravintoenergian saanti, nutritional intake

• DIAGNOSOIMISKEINOISTA

( joista paras on rehellinen common sense tietysti, käytännön järki ja havaintokyky, esim ihmisen epätavallinen keveys nostettaessa, ihon paperimainen ohuus, kehon nopea kutistuminen iän myötä, jolloin suhteelliset indeksit eivät kerro totuutta).

* Erilaisia mittauskeinoja on ainakin 70 erilaista.
Over 70 tests or tools for detection of malnutrition exist.

* Mitään kansainvälistä sopimusta aliravitsemuksen määritelmästä ei ole lyöty lukkoon. No universal agreement about the definition

* Mitään globaalia mittausmetodiakaan ei ole. No universal method

* Ei ole viitemetodeita eri seulontavälineitten arvioimiseen. Lack of reference methods to evaluate different screening tools.

Nyrkkisääntönä ja yleisvihjeenä mainitaan, että suhteellisena indikaattorina mahdollisesta aliravitsemuksesta on BMI arvo, joka on alle 20.
As an indicator for malnutrition is Body Mass index under 20.

Eri diagnooseilla sairaalaan vuodepaikoille otettujen alipainoisuus on keskimäärin 18% jo sairaalaan tullessa ( 5- 37,5%).

Prevalence of underweight 18% ( 5- 37,5%) in patients admitted with mixed
diagnose.

• Taudista johtuvaan aliravitsemukseen (EDRM) kuuluu liitännäisinä useita seikkoja kuten mm

Immunologiset vasteet ovat huonompia (impaired immune function)
Haavojen paraneminen on viivästynyttä (delayed wound healing)
Toipumisaika pitkittyy (delayed convalescence)
Toiminnallinen kunto ei kohoa (decreased functional status)

* Mitä tämän prosessin hoidon standardisoimieen ja toteuttamiseen kuuluu?

SEULONTA, screening
TUTKIMUS, assessment
HOITO, treatment
SEURANTA JA ARVIOINNIT, monitoring and evaluating
KOMMUNIKAATIO, communication
ja sitten vain ajatusten toteuttamista jokapäiväisessä elämässä ja rutiineissa, establishment, in daily life, routines

* Taudin aiheuttaman aliravitsemuksen hoidon infrastruktuurista ja avaintekijöistä
Infrastructure and key elements

* Ravitsemuksellisen hoidon perustavat rutiinit. Basic routines for nutritional care
* Potilaitten ravitsemuksellisten tarpeiden identifioiminen. Identififying patients nutritional needs
* Yksilöllisen ravitsemuksen järjestäminen. Providing individualized nutritional care when appropriate
* Koetetaan tehdä tavallisesta sairaalaruoasta ravitsemuksellisesti riittoisaa. Making the most out of hospital food
* Soveltuvien tuoteiden valinta. Choosing the right products
* Monivaihetyönä. Multiprocessional working
* Kommunikaatio ja dokumentaatio. Communication and documentations
* Organisaatio ja kuljetukset. Organization and logistics
* Ekonomiset seikat, budjetti ym. Financial management
* Koulutus ja kurssitus. Education
* Toteutusharjoituksia. Training

Kommenttini.
Ruotsissa oli tekeillä vuosituhannen vaihteessa kohorttitutkimuksiin perustuvia käyriä ihmisen normaaleista painokäyristä, jotka kuvaisivat vanhuudessa tapahtuvan (apoptoottisen) kehon pienenemän aiheuttamaa normaalia paino ja pituuskåyrän muutosta kuten pojilla ja tytöillä on omat kasvukanavansa syntymästä n 20 vuotiaiksi kunnes tullaan aikuisen stabiiliin tasoon. Mutta näistä käyristä ei ole sittemmin kuulunut mitään. Nehän riippuvat aikuisen proteiinin ja energian saannista sekä niihin pohjautuvasta DNA peräisestä kudoskorjaantumisesta ja liikunnan tarpeen toteuttamisesta . Ihminen syntyessään omaa tietyn BMI arvon, relevanssin jossa on pituus ja paino. kuollessaan ihminen omaa myös pituuden ja painon, mutta "kuolin- BMI" on ulkoisten tekijöitten alainen seikka. Tie4detään että malnutrition pahetessa on kuolemanriskin BMI alue olemassa miehille ja naisille, ne arvot jotka ovat lähellä syntymä BMI-arvoa, 11-13.

Painostabiliteetin merkityksestä. Obesitasparadoksi

Kääntämistä ja kommentoimista varten 25.8. 2010

• SITAATTI Lääkärilehdestä

https://mail.google.com/mail/?hl=sv&shva=1#inbox/12aa3de4d5cdfcf1

Viktstabilitet ger bättre överlevnad
Väg patienterna!

Göran Nilsson, professor, ­Centrum för klinisk forskning, Centrallasarettet Västerås


Sammanfattat

Viktstabilitet innebär bättre överlevnad än såväl viktuppgång som viktnedgång. Detta gäller även vid fetma och övervikt.

Patienterna bör vägas vid läkarkontroller. Oavsiktlig viktnedgång kan tyda på oupptäckt kronisk sjukdom.
Viktuppgång bör uppmärksammas och föranleda råd om kost och motion.

O Viktstabilitet över fem år innebär bättre överlevnad än såväl viktuppgång som viktnedgång. Detta framgår av en färsk japansk befolkningsstudie [1] av drygt 80 000 personer, 45–75 år gamla. Forskningspersonerna kategoriserades enligt följande:

• viktstabilitet (<2,5>5 kilo
• viktnedgång 2,5–5 kilo
• viktnedgång >5 kilo.

Redan 2,5 kilos viktförändring ökade dödligheten, och ökningen blev än kraftigare då viktförändringen översteg 5 kilo. Mönstret var mest uttalat hos relativt magra personer med kroppsmasseindex (BMI) <22,>25, Tabell I) var endast viktnedgång mer än 5 kilo hos män och mer än 2,5 kilo hos kvinnor förenad med signifikant ökad dödlighet.

* Viktnedgång i finsk och svensk studie

En finsk forskargrupp [2] har undersökt dödlighet och viktförändring över 26 år.
BMI bestämdes åren 1974 och 2000 på 1 114 män som år 1974 inte hade känd kronisk sjukdom (medelålder 47 år).
Männen kategoriserades efter förekomst av fetma/övervikt (BMI >25, Tabell I) som följer:

• BMI >25 både år 1974 och år 2000
• BMI <25>25 år 2000
• BMI >25 år 1974 och <25 år 2000. De tre första grupperna visade ungefär samma totala dödlighet vid 7 års uppföljning från och med år 2000, medan den sistnämnda gruppen, som alltså gått från övervikt/fetma till normalvikt, visade drygt två gånger så hög dödlighet som de övriga. Skillnaden kvarstod signifikant efter justering för ett stort antal kroniska sjukdomar vid uppföljning 2000. Liknande resultat har rapporterats från en Malmö­under­sökning av 5 722 män [3]. Studien avsåg risken för död som inte berodde på cancer bland feta/överviktiga medelålders män. Viktnedgång under en sexårsperiod var en riskfaktor för sådan död vid uppföljning under 16 år. I klass med högt kolesterol Den inledningsvis nämnda japanska undersökningen [1] redovisade förutom total dödlighet också dödlighet i cancer och kardiovaskulär sjukdom. Speciellt hos magra personer var risken för cancerdöd påtagligt ökad vid viktnedgång mer än 5 kilo, medan viktuppgång inte ökade risken signifikant. Viktnedgång, även hos feta/överviktiga, predicerade kardiovaskulär sjukdom. Mer än 5 kilos viktuppgång predicerade död i kardiovaskulär sjukdom, speciellt hos kvinnor.

Viktförändring är således en kraftig riskfaktor i klass med högt kolesterolvärde. Ett hårdraget riskfaktortänkande skulle innebära att man anpassar motion och kost så att vikten hålls konstant även om man är för tjock eller för mager. Men så enkelt är det rimligen inte! För att förstå de refererade fynden behöver vissa begrepp uppmärksammas:

• avsiktlig/oavsiktlig viktnedgång
• den s k obesitasparadoxen
• betydelsen av fettfri vikt, särskilt mus­kelbrist (sarkopeni).

Bantning reducerar dödsrisk
De refererade undersökningarna [1-3]saknade uppgifter om huruvida viktnedgången var avsiktlig eller inte. Avsikt att gå ner i vikt hör till kategorin mjukdata och betraktas ofta med viss skepsis.

Ett par amerikanska undersökningar har specifikt studerat avsiktlig viktnedgång, dvs bantning. En undersökning [4] av 6 391 överviktiga och feta män och kvinnor över 35 år (medelålder 54 år) visade att bantning reducerade dödsrisken oavsett om bantningsförsöket lycka­des eller inte. Detta resultat bestod efter justering för traditionella riskfaktorer och känd kronisk sjukdom.

Liknande resultat har rapporterats från ytterligare en befolkningsundersökning bestående av 41 836 kvinnor i åldern 55–69 år [5].

Oavsiktlig viktnedgång ger anledning att undersöka för eventuell oupptäckt sjukdom. Detta gäller även för feta/överviktiga personer.

De överraskande resultaten [4, 5] att bantningsförsök minskar dödligheten även om effekt på vikten uteblir förmodades ha sin förklaring i att bantningsförsök avspeglar en allmän hälsomedvetenhet, som innebär hälsosam livsföring i många avseenden, t ex beträffande alkohol- och motionsvanor.

Riskfaktor blir friskfaktor

Varför är fetma/övervikt en riskfaktor för sjukdom och död samtidigt som viktnedgång, även hos feta, också är en riskfaktor för död? Evidensen för att fetma/övervikt innebär ökad dödsrisk är överväldigande. Detta gäller särskilt för död orsakad av hjärtinfarkt, stroke, diabetes och leversjukdom.

En sammanställning av 57 prospektiva studier [6] från fyra kontinenter med cirka 900 000 deltagare sammanfattar den starka evidensen för denna ökade dödsrisk som sammanhänger med en ogynnsam riskfaktorprofil för hjärt–kärlsjukdom innefattande högt blodtryck och blodfettrubbningar, bl a högt LDL-kolesterol och lågt HDL-kolesterol.

I kontrast till ovanstående karakteriseras vissa kroniska sjukdomar av en s k obesitasparadox [7, 8], som innebär att fetma/övervikt förvandlas från riskfaktor till friskfaktor. Ordet paradox får tolkas som att fetma har en paradoxal effekt i förhållande till vad som förväntas i ett primärpreventivt perspektiv.

Vid obesitasparadox förbättras överlevnaden ju högre BMI är, med följd att feta patienter får lägre dödlighet än normalviktiga. Kronisk njurinsufficiens, hjärt­svikt, angina pectoris, obstruktiv lungsjukdom, malignitet och ledgångsreumatism är exempel på sjukdomar som uppvisar en obesitasparadox. Fetma orsakar t ex aterosklerotisk hjärtsjukdom, men då sjukdomen väl uppkommit skyddar tydligen rikligt med hull från att sjukdomen leder till snabb död!

Obesitasparadox i högre ålder

Överdödligheten på grund av fetma avtar markant i högre åldersgrupper [7, 9, 10]. Över 80 år, då dödligheten accelererar, blir överlevnaden till och med bättre ju högre BMI är [11]. Vid hög ålder noteras obesitasparadox även utan känd sjukdom.

Tabell II visar andelen feta/överviktiga i svensk befolkning. Det bör noteras att en årsklass av t ex 80-åringar utgör en selekterad grupp överlevare och därför innehåller relativt få personer som är känsliga för fetmans skadeverkningar, eftersom dessa gått ur tiden samtidigt som de som »tål« fetma och/eller vars fetma innebär att de undgått »tärande« kakektiska sjukdomar lever kvar.

Alla med övervikt/fetma har inte en metabol riskprofil. En undergrupp av feta personer med metabolt hälsosam profil har beskrivits [12].

* »Muskelbrist« ger lägre vikt


Viktnedgång till följd av ålder och/eller manifest/dold kronisk sjukdom beror ibland på sarkopeni, »muskelbrist«. Sar­ko­peni innebär låg muskelmassa och är förenad med hög dödlighet [13]. Muskulaturen innehåller cirka 60 procent av kroppens proteinförråd [13]. En hygglig uppfattning om storleken av fettfri kroppsmassa respektive muskelmassa kan fås med modern teknik, exempelvis bioelektrisk impedansmätning.

Förlust av muskelmassa minskar både BMI och kroppsvikt. Muskelmassan avtar under livets gång (1–2 procent per år efter 50 års ålder), vilket motverkas av muskelaktivitet. Viktnedgång kan således bero på såväl sarkopeni som förlust av fett. Sambandet mellan viktnedgång och dödlighet också hos feta kan bero på förlust av muskelmassa och andra fettfria komponenter av män­niskokroppen. Specifik förlust av kropps­fett minskar däremot dödligheten [14].

* Orsaken till viktnedgång hos sjuka och äldre är ofullständigt kartlagd [13].

Möjliga orsaker är minskad insöndring av anabola hormoner (t ex testosteron, östrogen, tillväxthormon, IGF-bindande protein-1) och ökad inflammatorisk aktivitet avspeglad i ökade nivåer av cytokiner, t ex tumörnekrosfaktor alfa (TNF-α) och interleukin-6.

Ateroskleros kanske påverkar vikten

Att viktnedgång hos kroniskt sjuka och mycket gamla innebär ökad risk för död är inte överraskande. Att viktnedgång hos medelålders personer följda under decennier, som i Helsingforsstudien [2] och Malmöstudien [3], är för­enad med ökad mortalitet är däremot överraskande och svårförklarligt. Hypotetiskt skulle man kunna tänka sig någon »subkakektisk« process, som över åren medför ökad dödlighet. Långsamt utvecklande ateroskleros skulle kunna ligga bakom en sådan process.

Den inledningsvis nämnda japanska undersökningen [1] visar faktiskt att viktnedgång hos båda könen, också hos feta/överviktiga, medför ökning av död orsakad även av kardiovaskulär sjukdom. Sambandet mellan ateroskleros och viktnedgång är uppenbarligen ett intressant forskningsområde.

Praktiska slutsatser

• Vågen är ett gammalt fint diagnostiskt instrument, som bör komma till heders. Patienterna bör vägas vid läkarbesök.

• Vid oavsiktlig viktnedgång bör eventuell ännu inte diagnostiserad kronisk sjukdom efterforskas.

• Muskelmassan bör bevaras genom aktivitet, framför allt i de stora muskelgrupperna i nedre extremiteterna. Att cykla och promenera är utmärkt motion.

• På befolkningsnivå sker, speciellt hos män, en kraftig viktuppgång mellan 25 och 55 år (Tabell II) – en viktuppgång som bör förhindras. Regelbunden vägning, gärna dagligen, är en bra rutin som hindrar att kroppsvikten okontrollerat rusar iväg.

* Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


1.Nanri A, Mizoue T, Takahashi Y, Noda M, Inoue M, Tsugane S. Weight change and all-cause, cancer and cardiovascular disease mortality in Japanese men and women: the Japan Public Health Center-Based Prospective Study. Int J Obes (Lond). 2010;34(2):348-56.

2.Strandberg TE, Strandberg AY, Salomaa VV, Pitkälä KH, Tilvis RS, Sirola J, et al. Explaining the obesity paradox: cardiovascular risk, weight change, and mortality during long-term follow-up in men. Eur Heart J. 2009;30(14):1720-7.

3.Nilsson PM, Nilsson JA, Hedblad B, Berglund G, Lindgarde F. The enigma of increased non-cancer mortality after weight loss in healthy men who are overweight or obese. J Intern Med. 2002;252(1):70-8.

4.Gregg EW, Gerzoff RB, Thompson TJ, Williamson DF. Intentional weight loss and death in overweight and obese U.S. adults 35 years of age and older. Ann Intern Med. 2003;138(5):383-9.

5.French SA, Folsom AR, Jeffery RW, Williamson DF. Prospective study of intentionality of weight loss and mortality in older women: the Iowa Women's Health Study. Am J Epidemiol. Mar 15 1999;149(6):504-514.

6.Whitlock G, Lewington S, Sherliker P, Clarke R, Emberson J, Halsey J et al. Body-mass index and cause-specific mortality in 900 000 adults: collaborative analyses of 57 prospective studies. Lancet. Mar 28 2009;373(9669):1083-1096.

7.Kalantar-Zadeh K, Horwich TB, Oreopoulos A, Kovesdy CP, Younessi H, Anker SD, et al. Risk factor paradox in wasting diseases. Curr Opin Clin Nutr Metab Care. 2007;10(4):433-42.

8.Lavie CJ, Milani RV, Ventura HO. Obesity and cardiovascular disease: risk factor, paradox, and impact of weight loss. J Am Coll Cardiol. May 26 2009;53(21):1925-1932.

9.Zamboni M, Mazzali G, Zoico E, Harris TB, Meigs JB, Di Francesco V et al. Health consequences of obesity in the elderly: a review of four unresolved questions. Int J Obes (Lond). Sep 2005;29(9):1011-1029.

10.Elia M. Obesity in the elderly. Obes Res. Nov 2001;9 Suppl 4:244S-248S.

11.Takata Y, Ansai T, Soh I, Akifusa S, Sonoki K, Fujisawa K et al. Association between body mass index and mortality in an 80-year-old population. J Am Geriatr Soc. Jun 2007;55(6):913-917.

12.Karelis AD, Faraj M, Bastard JP, St-Pierre DH, Brochu M, Prud´homme D et al. The metabolically healthy but obese individual presents a favorable inflammation profile. J Clin Endocrinol Metab. Jul 2005;90(7):4145-4150.

13.Muscaritoli M, Anker SD, Argiles J, Aversa Z, Bauer JM, Biolo G et al. Consensus definition of sarcopenia, cachexia and pre-cachexia: Joint document elaborated by Special Interest Groups (SIG) »cachexia-anorexia in chronic wasting diseases« and »nutrition in geriatrics«. Clin Nutr. Jan 7.

14.Allison DB, Zannolli R, Faith MS, Heo M, Pietrobelli A, Vanltaille TB et al. Weight loss increases and fat loss decreases all-cause mortality rate: results from two independent cohort studies. Int J Obes Relat Metab Disord. Jun 1999;23(6):603-611.